Bhumika Sethis verk består av nästan fem meter långa handknutna och tuftade gobelänger monterade rygg mot rygg. Tillsammans skapar de ett unikt rum med både in- och utsida. På insidan ses minnen från hennes resa till Sverige och människorna som är en del av Sethis liv i landet. Varje bild i berättelsen ramas in av klassiska mönster - kransar och keruber, hämtade från skånska flamskvävar från 1600-talet.
Den yttre väven visar scener ur indiskt liv och kultur. Sethi har vävt in avsiktliga stereotyper som ormar, elefanter och unik arkitektur för att skapa referenspunkter som gör den indiska identiteten tydlig. Scenerna avslöjar också ojämlikheten mellan könen; männen är fria att röra sig utanför hemmet för att arbeta och besöka templen - kvinnorna stannar hemma.
Båda berättelserna förmedlaren känsla av att höra hemma och tillsammans ger de en bild av Sethis identitet. Samtidigt är verket också en subtil kommentar om utmaningarna med att vara en del av två kulturer. Trots vår moderna samtid har kvinnor i Indien inte samma möjligheter som kvinnor i Sverige. Med sin in- och utsida att symboliserar verket också hur det är att vara någon som kommer utifrån som försöker spränga gränser och vara en del av det svenska samhället.
I taket hänger en ytterligare ett verk, en väv som kastar en skugga över Sethis konstnärliga resa. Detta verk belyser hennes utmaningar: att flytta till ett nytt land, att brottas med kulturella skillnader och upplevelsen av ett känslomässigt kaos under det stora arbetet med bildväven. Verket skildrar känslorna som ligger bakom den slutgiltiga, perfekta berättelsen – den stora väven. Arbetsprocessen har präglats av osäkerhet och hinder vilket symboliseras av blandningen av olika material, färger och oregelbundna mönster i takväven. En påminnelse om att varje resa innebär hinder som måst övervinnas för att nå målet.
Om konstnären
Bhumika Sethi, textilkonstnär f 1996 i Indien, har hittat ett nytt konstnärligt hem i Sverige. Sethi arbetar gränsöverskridande och utforskar kulturens rika väv. Med stort engagemang för kulturell hållbarhet dyker hon in i traditionens intrikata trådar och hittar historier som kopplar samman människor runt om i världen.
Flytten från Indien till Sverige förändrade Sethis arbete, hon vill föra samman sina indiska rötter med det nordiska landskapet. Hennes verk blir som kärl som bär olika kulturella berättelser och skapar en dialog som inte styrs av geografiska gränser. Kärnan är en hängivenhet att lyfta fram de ofta förbisedda hantverkare som arbetar med traditionella knutna vävtekniker. Hon utmanar idén om ett uråldrigt hantverk som en ren produkt och förespråkar i stället ett erkännande som en konstform. Genom sina detaljerade gobelänger visar Sethi på kontrasten i att dessa tekniker ses som praktiska och funktionella snarare än uttryck för mänsklig kreativitet.
Sethis hantverk förenar kultur och hållbarhet och utmanar moderna hantverksnormer. Hennes textilier är symboler för ett kulturellt bevarande, de berättar historier om motståndskraft och kreativitet som går utanför vävstolen och överbryggar tradition och nutid.