Att forma för hand är en viktig del av Tove Admans arbete. Hennes formgivning bär spår av av de händer som medverkar till de färdiga föremålen.
Tove Adman har sin ateljé/ verkstad i Östergarn på Gotland, där hon utvecklar sina ideér och där hennes företag är stationerat. Betonggjutningen sker i Järna.
Tove Adman om hennes formgivning av betongföremål:
"Betong är ett material som både kan gjutas rått och grovt eller lent som sammet. Jag slipar och polerar mina original i timmar innan jag gör silikonformar för att det gjutna alstret ska få just den lena sammetsytan som tilltalar mig. Grått är för mig en optimal färg, den kan innehålla alla kulörer och samsas väl med andra material. Betong återger reliefer och mönster utan att det känns kitchigt. Jag upplever betong som ett sinnligt material och gillar dess tyngd.
Många av mina produkter har kommit till för att jag själv haft ett behov. Historien bakom lampan Edison är att jag länge hade en naken glödlampa som hängde i mitt kök eftersom jag inte visste vad jag ville ha för lampa. Att den blev i form av en glödlampa kändes som det mest självklara när idén väl uppstod.
Fotpallen i betong kom eftersom jag länge bodde i en f. d. bensinmack som hade ett dåligt isolerat golv, så jag tyckte att jag behövde en fotpall. Första tanken som gotlänning var förstås att göra något med fårskinn... Men en fotpall i betong med små lampor som värmer upp, och samtidigt är en golvlampa värmer ännu mer.
Det första betongföremålet [som jag formgav] är Betongljusstaken. Den kom till när jag lärde mig göra styckformar. Fast då göt jag den helt och hållet i stearin med namnet Den förgängliga skönheten. Redan kort därefter tänkte jag att det skulle vara kul att göra dess motsats och det mest självklara materialvalet var förstås betong. Detta var 1994. På den tiden fanns (så vitt jag vet) inte någon som göt produkter i betong för hemmiljö och inte alla blev förtjusta. Men numera tror jag inte att någon rynkar på näsan längre och det gläder mig."
Tove Adman