En planerad stipendieresa till Italien 2020 blev inställd på grund av pandemin. Målet för resan var Niki de Saint Phalles skulpturträdgård ”Il Giardino dei Tarocchi” (Tarotträdgården) i Toscana. Saint Phalles trädgård innehåller 22 gigantiska skulpturer, konstnärens tolkningar av arkanerna inom Tarot, inspirerade av bl a Antonio Gaudis Parc Güell i Barcelona och Palais Idéal i Hauterives, Frankrike, av brevbäraren Ferdinand Cheval. 

Resenären var smyckekonstnären Elin Flognman och för henne ledde den inställda resan till tanken på att skapa en egen trädgård med inspiration från den hon inte fick uppleva. Arbetet har nu pågått i ett år och i Flognmans trädgård hittar vi verk i en helt annan skala: ullpotatisar, skedskogar och bärnstenständer om vartannat. Trädgården växer ständigt och kan bli allt det hon vill att den ska vara: Vild. Orädd. Vacker. Grotesk. Rolig.  
 
Utgångspunkt i Flognmans arbete har, ända sedan hennes masterexamen i konsthantverk med inriktning på smyckekonst på HDK-Valand 2013, alltid varit vardagen och det alldagliga och under åren har potatis varit ett återkommande tema. Det växte fram efter ett långt och tråkigt möte på plats i ett köpcentrum då tankarna vandrade: “Alla går och handlar och alla köper samma saker, kanske spelar det ingen roll vad det är. Det kunde lika gärna varit en potatis.” När hon sedan gick ut från köpcentret låg där, som ett tecken, en potatis på trottoaren. Den fick följa med hem stå modell för de första verken i serien.  
 
När det kommer till material arbetar Flognman utifrån premissen att inte köpa material utan att använda sådant som finns runt omkring, sådant hon får eller hittar och sådant som köps för att återvinnas. Det har handlat om koppar från hennes föräldrar gamla tak, trä från trädgården, silver från gamla, oönskade silversmycken med mera. Materialet får styra metoden. Under det senaste året har Flognman upptäckt ullen och dess skiftande egenskaper, ett material som hon gärna arbetar mer med. 
 
Under pandemin studerade hon också sin familjs historia och upptäckte sin farmors farmors far, Anders Backman, som bodde i Åsnebyn i Dalsland. På 1880-talet reste en sagosamlare vid namn August Bondesson runt i trakten och letade, i enlighet med tidens anda, efter historieberättare som kunde dela med sig av sagor och sägner att rädda till framtiden. Författaren besökte Elins släkting och skrev ned tio av dennes historier, den ena mer fantastisk än den andra. Berättelserna samlades i boken Historieberättare på Dal utgiven 1886.
 
Historiernas fantastiska innehåll har, tillsammans med beskrivningen av Anders, hans tankegångar och hans lilla stuga omgiven av stora skogar och taggiga krusbär, varit inspirationsfröer till växterna i Elins trädgård. Anders Backman säger i boken: Ja jag skall gärna tala om vad jag kommer ihåg. Jag har alltid gärna talt om sagor och äventyr, för om jag skall säga sanningen, så har jag alltid haft min största glädje av sådant.”